När jag var tonåring förundrades jag över alla människor som gick till arbeten som de inte gillade.

När jag var sexton år sa jag till mamma:

- Ingen skall behöva göra något som han/hon inte vill.

Min mamma bara fnyste och sen fräste hon i att jag var naiv. Jag tycker dock i dag att jag hade rätt som sextonåring. Livet är för kort för att man ska tillbringa 40 timmar i veckan med något som man inte älskar.

Här är några tecken på att relationen till arbetsplatsen är dålig.

- Magont när man ska dit.

- Gråter oftare än skrattar på arbetsplatsen.

- Enbart pliktkänsla och lönekuvertet gör att man går dit.

- Man tillverkar hellre landminor än har inget jobb alls.

Ja, jag hävdar. Alla har rätt att älska det de gör.